Pinscherbus

Det värmer att se en liten ledsen pojke sätta sig bland fyra valpar och se hur valparna lägger sig i hans knä och runt honom. Att se hur han klappar valparna och hur hans ledsamhet bara rinner bort. Hur fem minuter senare en glad pojke stiger upp och fortsätter leka.  Vänskap.

När man sprungit som en galning i en timme i 27 gradig värme är det skönt med en paus Fina Abbey<3 första dagen hemma.

Abbey : Har du något gott där på bordet matte?? måste ju veta om jag ska tycka om dig eller inte.... Sara: Visst får du min middag! mitt hjärta fick du i skogen idag...

Kerstins valpar växer så det knakar! Underbara valpar som växer och frodas. Fem veckor gamla och håller för fullt på att upptäcka världen. Äntligen är förhandlingarna av namnen avslutade!!! Våra hanar kommer att döpas till Casanova, Capirossi och tikarna till  Deschanelle och Champagne.

Precis som med Izas och Tez valpar är ungarna valparnas favoriter. När valparna var ute för första gången ihelgen satt pojkarna i vagen med alla valparna runt sig. Valparnas förtroende för pojkarna är så stort! när något är lite nytt eller läskigt söker de sig till grabbarna och gömmer sig hos dom, när dom blir trötta är pojkarnas knä eller famn bästa platsen, när det blir dags för bus är pojkarnas fingrar och kläder utmärkta leksaker. Barnens nej fungerar bättre än mina och Joakims nej Liam är helt förälskad i valparna, alla valpar är hans och han vill ha en valp i sin säng om nätterna och han kan inte riktigt förstå att han inte får det....

Izas och Tez  valpar har börjat ställas ut och det är jätteroligt att se hur bra kritiker de få och hur duktiga dom är. Caseys första utställning var den 1 maj i Strängnäs. Domaren var jättebra och tog sig tid med valparna och Casey fick sitt första  HP och blev BIR!!!! Heja Casey!!! Callista var med på samma utställning och fick fin kritik och var jätteduktig. Bara fyra månader och redan så dukitg!

Även Cassandra, Nicky och Mira åker på utställningar och visar upp hur fina de är. Till helgen ska Cassandra och Nicky till Hässleholm på utställning och jag håller tummarna så hårt för att dom och hoppas atr dom tycker att det är roligt och att dom vinner så klart Det sak bli så roligt att åka runt under sommaren på olika utställningar och hemma drillas jag för fullt av Joakim för att jag ska kunna ställa hundarna oxå. Tez, mitt hjärta kommer jag definitivt att ställa men jag hoppas på minst en till. Måste bara lära mig springa och ställa och bota tunnelseendet först....

Den här veckan har Joakim och jag äntligen haft tid att vara ute och gå och upptäcka "våran" ö.  Drygt åtta km på morgonen och lika långt på eftermiddagen har gett trötta hundar och trötta ben för mig och Joakim. Men det har varit värt mödan. Att hitta den där underbara vägen som bara ringlar vidare och hundarna kan springa  och springa och springa och upptäcka och nosa så där som hundar ska göra är som bommul för själen. Efter en lång kanll vinter har sommarne äntligen kommit och det är så skönt att se omgivningarna explodera i grön, blåbären komma i markerna och kunna njuta av skogen och alla ljud och dofter. 

Gårdagen med Iza och Abby var helt fantastisk. 26 grader varm och solsken, Joakim och jag med Abby och Iza. Inte en människa inom synhåll och att se Abby som bara varit hos oss någon timme sträcka ut och springa och söka vår kontakt var bortom ord. Jag kan inte säga att det var underbart. Det ordet räcker inte till. Abby, denan vackra hund som jag bara träffat några gånger sökte även min kontakt. Tog mumsbitarna ur handen på mig med största försiktighet. Buffade på min hand vid några tillfällen och bara var. Jag kan ju bli lite tårågd ibland av ren lycka och det blev jag igår. Att se samspelet mellan Iza och Abby när de jagade sorkar, att se hur de hittade härliga platser på ängarna att vila en stund på och rulla sig lite hur de utan ett ord kommunicerar med varandra får mig att önska att jag kunde förstå allt de säger till varandra. Tänk att få uppleva skogen som de gör! Istället nöjer jag mig med att se deras frihet och glädje och det ger mig orka att stappla vidare på mycket stumma ben, kilometer efter kilometer. Väl hemma delade jag och Abby på en tallrik lax och lite godis. Attans vad fort han fattade vad jag ville! sen däckade vi i soffan och efter någon timme vaknade jag med huvudet på Abbys rumpa och hans blick på mig var underbar! ungefär som han vill säga "hallå där det där är mitt aaass, jag är världsvinnare ingen jäkla kudde".

Joakim har ju till våran stora glädje hämtat hem Abby så att han fortsättningsvis kommer att bo tillsammans med oss och vara en del av vår familj. Även Kerstin kommer att stanna hos oss så vår familj har utökats från fyra till sex hundar och det är så himla spännande! Ser så fram emot sommaren och alla äventyr.

Ikväll bär det av till Enköping och en föreläsning på "Hundsteg" om att läsa hundar. Ojojoj vad mycket frågor jag har.... känner inte till föreläsaren sedan innan men det ska bli underbart att få höra lite nytt och kanske mest av allt att träffa Suvi!!!

Fyra underverk har sett dagens ljus!  Två tikar och två hanar föddes den 13:e april och är helt ljuvliga. Tjocka, goa runda och mjuka ligger dom hos Kerstin i valplådan. Kerstin som vakar över dom, tar hand om dom och ger dom allt dom behöver. Det är magiskt att än en gång ha fått ta del av livets mirakel. Kameran har så klart varit borta ett par dagar men nu när den har hittats så kommer bilder att komma!

Nu börjar namnkriget. Vad ska vi döpa valparna till? kommer vi komma överens lika lätt som vi har gjort i de tidigare två kullarna? Hoppas det... jag har ju mina idéer men vi ska ju komma överens oxå. Ett förslag har vi ju sedan länge äen om inte Joakim tycker att det är så kul... men jag och Emma med Harry tycker att det är riktigt roligt Kanske är det dags nu???

Varje gång jag ser valparna tänker jag på vilken otrolig tur jag har haft i mitt liv på grund av hundarna. Inte bara fick jag en vän för livet i Ikaros, denna underbara hund som jag älskar så himla mycket. Tack underbara Matilde, Björn och Pia för att ni gjort det möjligt för honom att finnas. Utan er hade mitt liv varit mycket fattigare och ni komnmer alltid ha en mycket speciell plats hos mig. Förutom just Ikaros har ju hundarna gett mig så otroligt många vänner, mitt livs kärlek och två underbara bonusbarn. Visst är det magiskt att två hundar kan ge en allt det?

Gårdagskvällen tillbringades först ute, länge var vi ute i den underbarea solen. Barnen lekte och hundarna lufsade omkring och grävde efter möss och undersökte marken efter att all snön försvunnit. En helt ny värld öppnar sig för Casey som nästan bara sett snö innan. Jag verkligen älskar att sitta vid en varm husvägg med solen i ansiktiet och ungar som busar och hundar som sköter sig själva. Ibland kommer en kall barnhand iband en kall nos i ansiktet. Så himla skönt.

Inne i valplådan är det tyst och stilla bara något pip då och då. De dygnsgamla valparna är vama, mätta och nöjda så väl omhändertagna av sin underbara mamma Kerstin. I soffan ligger Ikaros, Tez och jag och slappar. Joakim har  sprungit med Iza och Casey. Ligger och funderar på namn till valparna, skomärken har ju jag som krav denna gången och vi har fått underbara förslag som Conspirol Tretorn. Joakim är inte road. Kanske blir det motorcykel inspirerat denna gången med? det var ju premiär i helgen, Casey Stoner var ju grym på träningarna och i kvalet men attans att han välte i racet. Joakim är mycket besviken, men det gick bra för Nicky Hayden... En spännande sommar är på gång!

Väntan på Kerstins valpar är olidlig! Jag har lust att ringa hem en gång i kvarten och fråga om det kommit några valpar. Idag vill jag vara hemma inte jobba men det tar nog ett par dagar till innan det blir några puppiesar.

Casey var för jobbig igår kväll. Han vill inte sova och kom inte till ro. Tillstul körde han in huvudet i Ikaros tratt och blev slickad på huvudet av Ikaros. Sen somnade han gott utsträckt i sängen. Undrar hur många cm av sängen jag har på nätterna egentligen? Joakim ska ha sin del och sen ett gäng hundar och sen jag enligt devisen där plats finnes. Tur att hundarna tycker om att sova på mig eller i alla fall väldigt nära så det blir någon plats över till mig.

Jag hade ett långt samtal med en vän igår om bland annat ledarskap och vad det innebär i hundsammanhang. Det var så himla intressant att jag var tvungen och stanna bilen och prata vidare så att det inte skulle brytas när täckningen blev sämre. Ledarskap är ju ett ord som har fått väldigt negativ klang i hundsammanhang när man med ledarskap ibland menar saker soom alfarullningar och ryck och slit i hunden och våldsamheter gentemot hunden för att uppvisa dominans i förhållande till hunden. För mig är detta inte synonymt med ett gott ledarskap i något sammanhang, vare sig bland hundar eller människor. För mig bygger ett gott ledarskap på förtroende i alla sammanhang. Mellan mig och mina hundar innebär det att jag måste agera på ett sätt som ger dom förtroende att jag kan och vet bäst. Att vara ledare innebär att jag ibland måste ge mina hundar dåliga besked som att ett visst agerande inte är ok. Detta innebär inte på något sätt att jag behöver tillgripa vvåld utan att jag tydligt med röst, kroppsspråk och ibland genom att hålla hunden förmedla ett tydligt budskap. Det som jag och min vän igår var överens om var att ledare var synonymt med mentor/lärare inte så mycket med att dominera eller underkastelse.

Jag tror att det är jätteviktigt i varje diskussion där ord som ledarskap och ord som associeras med detta ord definieras tillsammans i diskussionen så att missförstånd inte uppstår. Ett annat exempel på detta är väl "behöver en fast hand". vad innebär det för dig? I omplaceringsannonser för hundar finns ofta detta med men vad betyder det? För mig betyder en fast hand en tydlig och konsekvent uppfostran med förutsägbara regler och förväntningar. Dock tror jag att det ibland innebär att man ska uppfostra hunden med metoder som innebär dominans och fysiska bestraffningar.

Jag tror att detta är en diskussion som är viktig att hålla levande i hundsammanhang så att vi vet vad vi menar och inte får föreställningar om varandra som inte stämmer. Stina med Canyo har skrivit ett inlägg om detta som jag tycker är väldigt bra.  Hoppas att det ar ok att jag länkade Stina?

Vart vill jag då komma med detta inlägg? Jag vet inte inte mer än att jag gärna vill fortsätta diskussionen. Det finns så många perspektiv på hundar, hundägande och hundträning och det finns så många olika skolor och teorier att känna till att det är viktigt att man benämner saker med dess rätta namn occh att ordsbetydelse kan vara olika för olika personer. Något som vi alltid måste vara mycket medvetna om i olika sammanhang.

Jag tror inte att jag någonsin har försökt dominera mina hundar med det beror ju oxå på vad dominans betyder. Jag har tydliga regler för hundarna, regler som vi ibland gör avsteg från eftersom dom kan reglerna från början och kan återföras till snabbt. Däremot kräver jag i vissa situationer lydnad, inte för att dominera för dominansens skull utan av säkerhetsmässiga skäl. Mina hundar år till exempel inte hoppa ur bilen innan ett varsågod, detta beror endast på att jag vill kunna öppna bilen utan att fyra-fem hundar flyger ut och ev bli påkörda eller ställer till förtret för andra. Jag begär dock inte att hundarna ska veta det innan vi tränat in det och jag kan kräva det. Är krav och dominans det samma? hur tänker du?

Ikaors är en makalös hund. Ja på flera sätt en att han saknar maka, han kan dessutom ta av sig tratten när han känner för det. Jag uppskattar det inte! Vilket jag talade om för honom. Svårt att tala om det för en hund som lägger huvudet på sned och viftar på svansen och är stolt över sitt tilltag. Han tycker tydligen att han ska få lika mycket beröm för att han tar av sig tratten som att han villigt tar på sig den. Det får han inte.

Pungen svullnade upp ordentligt på honom på påskafton och likaså operationssåret och jag vart rejält orolig men det har gått ner fint nu och verkar läka som det ska. Jag längtar efter att han ska vara hel igen och kunna hänga med ut i skogen och på långa promenader. Behöver min prins vid min sida, inte liggande i sängen medans jag är ute.

Tänk vad underbart det är med hundar och vilka underbara människor man träffar , det finns så många exempel! Till exempel Sara Eriksson som har Ikaros brorsa Coffee och Cassadra från oss. Hon har startat en grupp på Facebook för dom som vill vara med och skapa en bättre stämning i hundsverige. Så himla bra gjort att inte sitta och prata om vad andra gör och borde göra utan att själv ta tag i saker och visa att hion vill att det ska bli bättre.

Ett annat exempel från i helgen är Arras familj. Så hilma trevliga och vi hade en härlig stund på deras altan i solen och vi fick en massa pussar av både Arras och Nicky Hayden som var hemma hos dem på besök.

Påskafton bjöd ju på ett underbart väder så vi tog med oss Liam och Iza och Casey ut på långpromenad på kvällen. En mil gick vi i solnedgången ( jag hävdar att det bara var 9 km men Joakims bil mätte upp sträckan till en mil så det litar han på så klart, vad litar ni på en hederlig volvo eller en Suzuki???) Långt ut så här på landet hittar vi en rullstolsramp på en busshållplats och hundarna får träna på att gå på  den dom inte var vana vid denna typen av underlag och dom fixade det jättebra. Det är så roligt att lägga in lite olika saker på promenaderna. Flera gånger stannade vi på vägen och ställde upp hundarna och sprang med dem. Träning inför sommarens utställningar har börjat! Åh vad det ska bli roligt att åka runt och träffa folk och prata hundar och ställa hundar. Fast Joakim får nog göra det mesta i ringen, tunnelseendet är jobbigt och jag vill komma ihåg sommarens utställningar! inte minnas knäskak och spökande nerver....

Ikväll ska valplådan bäddas. Kerstin är sjukt mysig och vill vara nära. Hon vill helst tillbringa kvällarna i soffan på mig och Joakim, ja inte bara kvällarna utan mest hela tiden vill hon vila och vara nära. Om det inte vankas mat så klart... Siris sockerkaka igår ar god och hon vvar tacksam över alla bitar Siri gav henne. Undrar hur många valpar det blir? kan nog bli en del...

Förresten måste jag lägga in en bild här från helgen, fina Casey:

Ikaros är nu kastrerad, han kastrerades på sin fyraårsdag. Grymt kan man tänka men det var den dag som passade bäst, vill ha många dagar på mig att ta hand om honom efteråt och se till att han mår bra.

Att se honom sövas var en hemsk upplevelse, när han hade fått sömnsprutan satt jag och var livrädd för att han skulle sluta andas och förbannade Joakim för att han hade en massa tikar. Samtidigt vet jag att det var absolut rätt beslut att kastrera honom och nu när allt är klart känns det jätteskönt. När jag hämtade honom så hade han flirtat in sig till personalrummet, han var så söt så han kunde inte ligga i uppvakningsrummet utan låg på en bia-bädd i personlarummet med ett täcke över sig Det är min prins det, fjäskar in sig överallt! Det var dock en ynklig liten pris som följde med hem efteråt. Ont hade han och hög på mediciner var han men lycklig! så fort vi kom hem åkte svansen upp och han har legat tätt intill mig hela natten under täcket med tratten på.

Jag är dock lite förvånad för jag trodde att när man kastrerade en hund klippte man liksom av hela paketet, dvs hela pungen men icke. Ikaros har numera en stor tom "påse" som hänger mellan benen bak på honom. Undrar om den alltid kommer att vara där eller om den drar ihop sig? någon som vet?

Har bestämt mig för att låta Ikaros gå pension. Ikaros trivs bäst hemma, i skogen och med oss. Att bara vara med familjen och våra vänner och bekanta så det är så han ska få leva sitt liv. Att få följa med oss överallt och bara få vara. Han är en tok och en otroligt kärleksfull tok och han ska få som ny uppgift att agera far till alla våra valpar. Han är fantastisk med om och på ett otroligt milt och tryggt sätt ger han dom kärlek, bus och självförtroende.

Snart är det ju dags för nästa kull, Kerstin går omkring och är tjock som bara den. I mitten på nästa vecka är det nog dags så vi håller tummarna för en enkel förlossning och en lagom mängd fina, tokiga valpar. Kerstin är just nu långsam och tung och vill helst ligga i sängen eller i soffan och mysa och tuttatrna är stora och fulla med mjölk så hon verkar redo. Valplådan ska bara fejas och bäddas så är allt klart för de små livens ankomst. Det ska bli så spännande att få följa en kull till så snart. Att få älska dom, se dom växa upp från små hjälplösa varelser till huliganer, redo att flytta till sina nya familjer och se dem leva som älskade familjemedlemmar där.

Vill avsluta med ett stort grattis till Cassandra som blev BIR-valp idag och till Ikaros snygga brorsa Coffee som blev BIG-2 idag! Grattis!!!

Inte så trevligt kan tänkas men det är situationen hemma just nu. Ikaros och Iza har kåtslag. Dom sitter i var sitt rum och gnäller och vill på "date". Jäkla förskönande omskrivning för vad dom vill göra men ändå...

Får många funderingar kring det här med parningsritualer och skillnader och  likheter mellan människor och hundar. Alltså Iza går fram till Ikaros galler kör upp snippan i ansiktet på honom och han svarar "OK!" tydligt enkelt och rakt på sak. Inget gnäll om orakade ben eller lite svettlukt där inte.... Tänk om människor skulle anamma samma inställning... blir generad bara av tanken.

Grannaras hunudar är frekventa gäster på vår gårdsplan just nu vilket utnyttjas till miljöträning för Casey som får träna på att leka med andra hundar så något positivt kommer ju ut ur kåtslaget i alla fall....

Igår fick sig Ikaros en välbehövlig paus och åkte med mig hela dagen och på kvällen gjorde vi något som var jättelängesen. Bara han och jag åkte iväg och träffade Callie och Anna och tog en promenad och fick god fika. Ikaros blev så nöjd och lugn och go och gnällde nästan inte alls under natten och i morse under Izas frieri brydde han sig inte nämnvärt så nu är nog löpet snart över. Hoppas jag. Men det var så himla skönt att bara åka iväg jag och min prins och hälsa på Anna och Tommy och deras prinsessa! Ikaors var nog utmattad av allt uppvaktande och trånande för efter en kort promenad så sov han gott på en filt. Min underbara Prins! Måste ta mig mer tid till bara honom. 

Väl hemma somnade jag och Casey gott i soffan. Min lille nallebjörn, den hungrigaste hund jag någonsin träffat... Allt går ner, utan stopp! Mjuka fina Casey som bara vill vara snäll och lyssnar med på barnens tillsägelser än mina.

I helgen så hade vi finfrämmande både Chili och Callie var hemma på besök och lekte med Casey. Utställningar och valpträffar planeras Åh vad det är roligt att ha hun och träffa alla underbara valpar. Att få se hur de personligheter de hade som puppiesar finns kvar när de växer allt mer utvecklas. Jag är så glad att jag får vara med om det här! Nu har ju Kerstin kommit hem till oss och i väntar med spännig på att se om hon är dräktig och det verkar onekligen så... Håll tummarna för ett gäng friska, stabila och vackra valpar som kan förgylla vår vardag och göra oss lite gråhårigare  

Vi börjar med en till Anna och Tommy

Igår vetrinärbesiktigades (heter det så??) Callista. Allt var bra! Dessutom skrev vetrinären "Mkt trevlig tjej" på protokollet. Vet jag väl att hon är! Hon är ju den vackraste! Älskade, fina Callista.

Även en värdsvinnare kan ju ha en dålig dag... Isa var lite halvkrasslig i helgen :

Tre gottegrisar, bekväma som få!

Och till sist, Drottningen:

Joakim föder kanske upp fina rastypiska pinschrar, men byrackor är dom ändå! 

Underbara Casey är en helt fantastisk byracka när han ligger så otroligt nära i soffan och sover och när han lägger sitt huvud på min hals och sover.

Märk väl han är en underbar och fantastisk hund när han sover... ja han är rätt ok när han ska hälsa på främlingar också och när han leker med Ikaros, Isa och Callista och barnen. Egentligen är han bara en j****a byracka på natten när han ska uträtta sina behov klockan fyra när det är som kallast ute. I trosor och linne kastar jag mig ut, barfota i snön. (Så skönt att inte bo i stan längre! kommer aldrig att glömma när jag kastade mig ut vid samma tid med Tristan och glömmer portnyckeln inne... mitt emot polishuset i Alingsås)

Visst kissar han på ett noga utvalt ställe. Sen luktar han vidare men mitt tålamod är slut. Eller ja, jag orkar inte hoppa på ett ben längre och jag ser till att han hänger med in. Släpper in honom och byrackan skiter mitt på vardagsrumsgolvet. Löst. Byracke-löst.

Sen la vi oss igen och när Vi flyttat på Joakim, Isa och Ikaros hade vi faktiskt en timme kvar att sova innan det var dags att vakna igen. Och alldeles underbart lägger han sitt fina huvud jämte mig, nos mot näsa, ger mig en slick på näsan och lyfter sitt lilla huvud och lägger det på min hals. Underbara byracke-Case.

Får jag lov att presentera den vackraste, Callista:

Det blev en månads semester från bloggandet. Inte så att jag planerade det utan för att det varit så mycket annat Jul, nyår, valpflytt och annat trevligt.

Callista, den vackraste, är en månad gammal idag och helt ljuvlig. Så glad och pigg och rolig. Hon och Siri är såna underbara vänner att det är helt otroligt att se. Flera gånger om dagen sitter Siri på golvet med Callie i knät och med Tez jämte sig och bara myser.

De stora valparna har nästan flyttat allihop, Cara flyttar på fredag och sen har vi bara Casey kvar hemma. Vilken pärs det är varje gång en valp flyttar! Nicky flyttade först och då grät jag floder redan innan han flyttade, barnen tittade undrande på mig och Siri kom och förklarade att "Nicky kommer att få det bra" och det vet jag. Det är inte därför jag gråter, eller ja delvis är det ju det. Tårarna kommer från så mycket blandade känslor. Det lilla livet som jag varit med om att ta emot när det föddes, när det tog sina första andetag. Valpen som jag älskar har blivit så stor att den är redo att ge sig ut i världen, att få sin egna familj som älskar den och som har tid med den. Det är en självisk sorg blandad med en lycka å valpens vägnar att den kommer att få det bra. Varenda ett av valparnas nya hem känns kanon. Personer som vill ha en famijlemedlem och inte bara en hund. Jag hoppas själviskt att jag får fortsätta följa alla valparna genom livet, i glädje och sorg och vardag. 

Cassandra har flyttat ner till Skåne och bor med Sara och Jespers familj och framför allt med Ikaros bror Coffee så otroligt roligt!

Nicky Hayden bor på Lilla Eneby´s med Ulf och Sussie.

Celeste bor utanför Stockholm med Malin och hennes familj.

Canepa bor i Stockholm tillsammans med morfar Wito och Emma med sambo.

Jag är så stolt över Ikaros och hans sätt att vara på. Han har varit och är fantastisk mot valparna. Han träffade dom försa gången när de var två veckor och då var han livrädd och rörde sig i stora cirklar runt dem men sedan de blivit ca fyra-fem veckor så leker han med dom och de följer honom och Isa vart de går, lägger sig nära. När valprna blir osams kommer Ikaros som den polis han är och avbryter bråket och busar med dem istället. Underbara Isa och Ikaros som tar hand om valparna så bra tillsammans!

Nyår har liksom passerat helt obemärkt. Jag har knappt hunnit reagera. Inte en smällare eller raket har vi hört. Ett år utan en skräckslagen Ikaros, utan oro för att gå ut på promenad. Inte en panikrusning mot dörren för att en raket smälls av ovanför oss. Helt underbart. Förra året var han drogad i två veckor innan jul och två veckor efter nyår, ändå låg han livrädd och skakade långa stunder. Det var en märklig upplevelse att köra fram bilen till dörren och köra in till centrala göteborg för att rasta hunden....

Jag har fått en underbar julklapp av Susanne, en almanacka för 2010 med bilder från Tristans korta liv. Roliga underbara bilder men så mycket minnen den väcker! Har inte kunnat ringa och tacka Sussanne, klarar det inte riktigt än men jag är tacksam ska du veta, otroligt tacksam.

Gårdagen slutade underbart skönt. Jag, Ikaros, Isa, Casey och Cara (Chardonnay) somnade i soffan tätt tillsammans. Eller ja, jag låg i soffan med alla fyra hundarna liggande med någon del på mig Vad kan bli bättre efter en lång kall dag och en tripp till Ikea än mys i soffan?

Igår skedde ett mirakel hemma. På tisdagskvällen förstod vi att Tez var på väg att föda sina valpar så det vara bara att göra iordningför det. Oroligt vakade vi över Tez men så plötsligt var en valp född. Tez gjorde allt själv. Tyvärr klarade sig inte valpen och ett par timmar senade var valpen borta. Med sorg i hjärtat åkte jag till jobbet på morgonen och Joakim var kvar hemma. Halvägs framme ringer han till mig ocg säger att jag inte får börja grina. Hjärtat bankar, mår Tez dåligt? men han låter så glad. Miljoner tankar surrade genom hjärnan på en en sekund sen berättar han: Tez har fått ytterligare en valp som verkar må bra. Herregud vad jag grät! Ringde Joakim säker varje timme under hela dagen för att kolla hur dom mådde.

På kvällen när jag kom hem fick jag se underverket. Den vackraste syn jag någonsin sett. En liten valp, en liten Tez valp! och Tez som mamma. Så vackert och underbart. Älskade, älskade Tez. Den lilla valpen kommer heta Conspirol Callista (Callista kommer från Callisto och betyder den vackraste).

Igår var en stor dag även på andra sätt. Det var dagen D som i domedagen. Vetrinärbesiktning av Isas valpar. Var sjukt orolig för hur det skulle gå, inte för att jag trodde att det var något fel på valparna utan för tänk om vi missat något? Valparna var perfekta! Vetrinären har skrivit en fin kommentar på alla besiktningsprotokoll, typ " fin tjej" "trevlig kille" mm men jag skrattade gott när jag såg att det på Cassandras står "mycket aktiv tjej". Undrar om Sara vet vad hon gett sig in på Men så är det Cassandra är en mycket aktiv tjej, nyfiken, framåt och speciell men samtidigt en tjej som gärna ligger nära, slappnar av bra när man vill. Balanserad är nog ett bra ord för henne, eller oxå noll till hundra till noll på en sekund... Just det en Pinscher

I natt har Casey fått sova i sängen. Mellan mig, Joakim och Ikaros. Underbara valpen lade sig till rätta och sov och sov och sov. Så otroligt underbart att ha en liten valp som kurar ihop sig tätt, tätt intill. Casey, underbara Casey som är så stor och go. Så mjuk och varm och redan expert på att ligga nära.

Nu är det snart fyra månader utan Tristan. Min älskade och saknade vän. Tänker på honom varje dag fortfarande, särskilt med valparna. Vi visste ju att han inte skulle bli någon utställningsstjärna eller lydnadschampion, men kanske en viltstpårsmästare. Framför allt skulle han vara vår familjs buspolare. Den som bara fanns och var underbar med barn och vuxna. Den som busade med valpar och som var en förbild för dom i närhet, bus och tillgivenhet.

Det är fruktansvärt svårt att tänka på att han inte finns där lägre. Fortfarande vill jag ropa på honom eller tycker mig se honom i ögonvrån, springandes på ryggen av soffan, flygandes över en åker, en känsla av att han är på väg att hoppa upp i min famn för att åka med en stund, med ramtassarna på mina axlar. Det är svårt att tänka på var han är nu. Bara borta? En varelse med så mycket kärlek och livslust kan väl inte bara försvinna? Det är otroligt skönt att tänka att han kanske finns i en hundhimmel. En  hudhimmel där alla undar mår bra och leker tillsammans, sover och bara är. I frihet. Utan sjukdomar och andra hemskheter utan i harmoni. Jag hoppas att det är så. Att Tristan får kura ihop sig hos Tara när natten kommer. Att Achilles vakar över honom. Att Coyak busar med honom. Att Prinsen kommer och hälsar på.  Alla dessa underbara älskade hundar får vara fria och lyckliga. Att de minns oss med kärlek och glädje så som vi minns dom.

Låt oss tänka på alla de älskade hundar vi haft i våra liv och minnas dom med glädje. Att vi tar en sekund och låter saknaden sjunka undan och minnas de ljusa stunderna, låt oss minnas vad det var som var speciellt med just den hunden. Om du bara fick välja ett minne vad skulle det vara då?

För mig med Tristan var det absolut alla de gånger han hoppade omkring och skulle upp och pussas eller när han lade sig tillrätta för att sova, alltid med huvudet på någon han tyckte om- mig, Joakim, Ikaros, Isa eller Tez.

Mitt bästa minne av Tara är hur hon första gången vi träffas hoppar upp i mitt knä, lutar ryggen mot mitt bröst och puttar med tassen på mig så att jag ska klappa henne. Hur hon lägger sig tillrätta med en kunglig min som är så lik Tez och bara njuter. Jag blev så otroligt glad över det förtroende som det hon gav mig då. Tara, njutaren - drottningen. Men jag minns oxå hennes stora glädje, hur hennes lilla stump till svans trummade mot köksgolvet när hon fick uppmärksamhet och det vankades godsaker Hur hon så gärna ville vara till lags, med värdighet

Igår var nog första gången jag kände att det ska bli skönt att två valpar ska flytta. Innan har jag haft en fruktansvärd separationsångest för att dom ska flytta samtidigt som jag vet att det är det bästa för dom att komma till familjer som har tid med dom. igår var valparna precis överallt och kissade, bajsade, rev och slet i grejor och for fram som en huliganarmé. En valp är ju inget problem men sex stycken som sliter i grupp är något annat. Som tur är har jag tre ungar som skriker i kör när det är dags att torka bajs... Men sen kom ron och jag inser hur mycket jag tycker om dom allihop och hur mycket jag än önskar dom ett eget hem så kommer jag att sakna dom och deras olika personligheter.

De vuxna hundarna verkligen älskar våra kvällsrutiner och när det är dags för läggning av ungar lägger även sig de vuxna hundarna i fotändan av sängen medan jag läser, gärna under täcket de med. Sen följer de oss från rum till rum för att till sist lägga sig på mattan i Siris rum för sista stunden där. Siri har faktiskt bestämt sig för att det är ok att Ikaros hoppar upp i sängen och lägger sig under hennes täcke medan vi läser saga. Bara han följer med mig när jag går ut Tikarna har förpassats till mattan på golvet nedanför hennes säng, någon måtta får det  vara!

Det är en helt fantasktisk känsla att ta ut hundarna på den sista kvällskissen under en starkt lysande måne och en stjärnbeströdd himmel för att lägga sig i soffan. Jag, Joakim och tre hundar. På något märkligt sätt får vi plats allihop och vi somnar en efter en. Isa och Ikaros ligger sked och Tezzan under ett täcke Tänk snart får vi göra plats för lite valpar i soffan oxå

Att inse att jag får plats i biabädden om jag kurar ihop mig. Och att alla valparna får plats tillsammans med mig. Så underbart med sex varma, mjuka, gosiga och bitandes valpar tätt intill. 

Efter att ha raderat inlägget typ fyra gånger så skriver jag bara : Tack alla ni som kom i helgen! jag är så glad över att ni kom hem till oss! Det är sånt här som gör det så otroligt roligt att ha pinscher. Femton personer som älskar en hundras i vårt matrum. Bättre än så blir det inte.

Bilder från lördagen finns på Emmas och Suvis bloggar.

Är dålig på att uppdatera bloggarna just nu känner jag, men det händer så mycket att tiden inte räcker till. Valparna är lika underbara som sist, lite större bara. Igårkväll var det dags för kloklippning igen och Susanne tog Chardonnays och jag skulle ta resten. Alla utan en fick sina klor klippta, hon får bli klippt i kväll. Stora Cassandra var helt enkelt för pigg för att ligga stilla så jag gav upp.

Ikarops tycker verkligen att valparna börgar bli allt roligare. Han vill inte ha dem för nära men att busa lite är helt ok det är så roligt att se stora Ikaros och en liten valp stå och bjuda upp till lek. Jag är faktiskt förvånad över att Isa inte för en sekund har vaktat valparna mot Ikaros. Snarare verkar hon tycka att det är roligt att han kommer och är med.

Hur det går med Tes vet vi inte rikigt, antingen är hon sjukt skendräktig eller oxå finns det några valpar där inne. Om ett par veckor vet vi!

Ikaros otroliga äckelkänslor för fisar tar  nya höjder. Med en Husse som fiser flera gånger om dagen är det inte lätt att vara finkänslig. Häromdagen låg han i soffan, Joakim satt i fotöljen. Ikaros var så att säga i skottlinjen. En fis kom och ikaros rullar med ögonen så att ögonvitorna syns. Han hoppar ner från soffan och går runt till mig. Isa hon sträcker sig lite närmare fotöljen och gosar till det i lukten Det är skillnad på hund och hund

Förresten är det någon som vet varför valparna alltid biter i fettet? Det gör ont som katten! eller ja, strunt i varför tala bara om hur man får dom att sluta! Mina bröst och sidovalkar jämrar sig....

Den underbara filmen av Tristan som Emma Mårtensson gjort.